Dika med förnuft
Förfäderna har utvidgat både jordbruks- och skogsarealen genom dikning. Hälften av våra myrmarker är utdikade och numera skogsbevuxna. Även den produktiva skogsmarken är till stor del påverkad av diken för att öka skogsproduktionen. Dikningen har gett en större skogsproduktion för många skogsägare, men det finns också många områden där tillväxten inte påverkats försvarligt i relation till ingreppen. I början av 1900-talet hade man ogrundade och överdrivna föreställningarna om dikningens nytta. Man ansåg att frosten skulle bekämpas genom dikning, och bönderna i Kalv fick bidrag från Frostfonden. Ett decennium senare var det försumpningen som skulle bekämpas, även då med allmänna medel som stimulans.
Dikade myrmarker bidrar lika mycket till koldioxidutsläppen som biltrafiken. Särskilt stora är utsläppen från dikade våtmarker där skogsproduktion nu har ersatt tidigare jordbruk.
Dikningen leder till att vattnet inte stannar i landskapet lika länge som tidigare, och bidrar därmed till snabbare flöden och högre vattennivåer i sjöar och åar. De påverkar mängden organiskt kol i vattnet.
Dikesvattnet bör inte ledas direkt ut i vattendrag eller sjöar för att inte mängder av humus och mineralpartiklar skall forslas ut i dessa. Åtgärder som kan minska slamtransporten är att skapa sedimentationsbassänger, slamgropar, filter och att leda vattnet över eller genom mark (översilning).
Tänk och gör så här:
- Skapa i första hand ett översilningsområde där vattnet rinner genom ett område utan dike innan det rinner ut i en sjö eller bäck, i andra hand damm för att minska flöde och åstadkomma sedimentation.
- Skapa och underhåll kanter som är beväxta av gräs, örter och lövträd.
- Plugga igen gamla dikena ut mot mossar som inte gör någon större nytta. Bidrag finns att söka.
- Bäst för vattnet och klimatet är att lämna dikena orensade i framtiden.
Återställ våtmark
Att återväta våtmarker i södra Sverige är i regel en mycket positiv åtgärd för klimatet. Väsentligt mer effektiv än att köpa en elbil. Nettoeffekten av en återvätning för näringsrik dikad torvmark i södra Sverige är alltså en minskad avgång av växthusgaser från marken motsvarande 6–26 ton koldioxid per hektar och år. En normal bensinbil avger 2 ton per år.
En återvätt våtmark i Kalv ger på långsikt 34% mindre löst organiskt kol i vattnet.
Ta del av skogsstyrelsens målbilder och råd
Återvät och få ekonomiskt bidrag från Skogsstyrelsen
Det finns även bidrag att söka från Naturvårdsverk och länsstyrelse såsom:
Lokala naturvårdssatsningen (LONA) kan kommuner söka stöd för att anlägga nya eller restaurera befintliga våtmarker. Projekt kan även initieras och drivas av föreningar och andra lokala aktörer.
Lokala vattenvårdsprojekt (LOVA) kan sammanslutningar söka för att genomföra lokala åtgärder för att förbättra havs- och vattenmiljön. Prata med Ätrans vattenråd eller länsstyrelsen.