Vattenregleringen

Fisk vandrar. Ål och laxens vandring är kända, men även andra fiskarter är beroende av att vandra mellan sjöar och bestånden mår bra av att kunna göra så, och har historiskt gjort detta. 

Vår vision för ett hållbart vatten är att ålen skall kunna vandra till och från vårt vatten, att lokala vandringshinder åtgärdas och att reglering inte späder på brunifieringen genom onaturligt höga vattennivåer.

Regleringen av Kalvsjön

Kalvsjön är delvis ett reglerat vatten.

År 1857 bildades ett sjösänkningsbolag som hade som mål att sänka vattennivån i sjöarna Fegen och Kalvsjön. På detta sätt skulle mer odlingsbar mark frigöras. Efter en rad stridigheter, rättsprocesser som var uppe i Sveriges riksdag, ekonomiska problem och konkurser för många gårdsägare, kunde sjösänkningsprocessen avslutas i slutet av 1870-talet. 

I samband med sjösänkningen grävdes Götshults kanal 1868 som förbinder Kalvsjön med Svansjöarna och Fegen. Kanaler grävdes även mellan Södra och Norra Svansjön och mellan Norra Svansjön och Fegen. Virke på Fegen flottades via Götshults kanal till Kalvsjön och via Lillån till Ätran.

På 40-talet gavs tillstånd för reglering och 1946 fastställdes den vattendom som gjorde Fegen till ett regleringsmagasin i Ätrans vattenkraftssystem. I samband med regleringarna lades stora arealer runt Fegen under vatten. 

Avrinningen från Fegen skedde tidigare via Spångån från norra Fegen till Stångån, men sker idag huvudsakligen via Svansjöarna och Götshults kanal till Kalvsjön. Trots detta kommer närmare hälften av Kalvsjöns vatten från Stångån, och cirka 40% via Götshults kanal.

Vid utloppet av Kalvsjön till Lillån finns regleringsluckor som i princip aldrig används. De är tillskapade för att kunna hindra mycket låga vattennivåer i Kalvsjön. Fisk och vattenlevande fauna kan vandra fritt mellan Kalvsjön och Lillån ner till Mölneby kraftverk.

I och med att Kalvsjön är en del av Ätrans vattenreglering så har vi sju kraftverksdammar mellan oss och havet. Endast en av dem har en acceptabel fiskväg för ål och annan vandrande fisk. Kalvsjön ingår i Ålplan Ätran, vilket innebär att ål som fångats i havet sätts ut. Men det rör sig om små mängder och kan inte alls jämföras med tidigare invandrad ål. Sedan 2025 infångas ål vid Mölneby kraftverk för att köras med bil till havet, då den inte skulle klarat sig levande genom övriga kraftverk. 

Vi är glada för att ha ål i Kalvsjön. Den är en oersättlig komponent i ekosystemet. Dock är hela cirkusen med att fånga ål som skulle vandrat upp i andra vattendrag och plantera in dem i vårt vatten, för att i senare skede köra den till havet högst diskutabel. 

Negativ effekt på sjön

Vattennivån i Kalvsjön ligger ofta alltför högt och kan variera 1, 5 meter under sommaren. Till och med upp till 2 meter på under sommarhalvåret. Detta späder på brunifieringen genom översvämmade marker ger ifrån sig organiskt material. Vattenväxters växtzon, dvs hur djupt de växer minskar och därmed hela sjöns näringskedja. Och vårlekande fiskars ansträngningar kan misslyckas. De mycket känsliga lommarnas häckning störs. Endera dränks äggen, eller så kommer boet för långt från vattnet. Samma sak för tranor och andra arter som häckar vid stränderna och i vassar.

2024 och 2025 skedde inga lomföryngringar i Kalvsjön.

Vad vi vill åstadkomma

Kalvs FVOF vill därför att när vattenkraften och regleringen av Ätran prövas 2029 kraftverksägarna åläggs att säkerställa att fisk kan vandra förbi dammarna samt att de nya dämningsreglerna i Fegen och Kalvsjön ger en stabil vattennivå särskilt under vår och sommar.

Vad vi gör

Aktuell nivå i Kalvsjön

Aktuell tappning i Götshult